Allt är åt helvete..

ingenting fungerar för mej o jag har det mest dryygt.. :d

det finns ingen att snacka med för ingen känns som om dom lyssnar.

 varför just jag? det är den stora frågan.

först blir jag av med en av mina absolut bästa vänner (alexandra)

sen bråkar jag med mina andra vänner av olika skäl.

Jag har ingen jag riktigt vågar lita på även om den personen är grymt bra kompis så känns det inte som om man vill berätta något för den..

plötsligt längtar man till sjuan, då tänker jag släppa allt som hänt och bara börja om på nytt.

det lär inte bli särskilt enkelt men det är värt ett försök.

jag hoppas verkligen jag slipper må så jävla dåligt då istället för som det varit nu i 6an.

som sagt jag har typ mått allmänt dåligt under 6an på grund av många skäl som skulle ta för långt tid att skriva upp..

för er som inte tror mej kan lika gärna dra, orkar inte med dåliga och spydiga komentarer. det är så här det är, välkommen till verkligheten.

  

det verkar som om ja har hittat en beskrivande bild..

byye//jasmine